M a m m a

Jag kan inte förstå hur en mamma kan välja

en gubbe som misshandlat en framför sina barn.

Jag kännerr mig helt knäckt.

Detta är inte första gången, så jag borde väl inte

vara så chockad.

Har försökt låtsas som ingenting nu ca 2 veckor tillbaka.

Men jag kan inte, jag går o grubblar på det hela tiden.

Min mamma har fått så många chanser och så

mycket hjälp utav sina barn under alla år.

Och hon bara skiter oss på näsan.

Hur kan man göra så?

Ibland börjar jag tvivla på om jag vill sätta barn till denna

världen, men ingenting säger ju att mina barn

kommer ha en likadan uppväxt.

Få stå ut med allt som vi gjort.

Jag tror inte min mamma på riktigt förstår vad hon gör

mot sina barn.

Varje gång nåt sånt här händer krossas en liten bit

utav hjärtat varje gång.

Med åren trodde jag att det kändes mindre för varje

gång med det är snarare tvärt om.

När man var liten förstod man inte,

som vuxen gör det f*n så mycket ondare.

Denna gången skrev jag i ett sms att

hon har krossat mitt hjärta för sista gången.

Hon kommenterade det inte ens.

Mitt allra sista sms var

"Jag tror dig inte"".

Efter det har vi inte hörts.

Och vem hade rätt, jo jag!

Hon kommer aldrig ändras.

Det är sån min mamma är.. Jag kan inte göra nåt

för att hon ska vara den mamma jag en gång hade.

Det var många år sen, men jag längtar fortfarande

efter Min mamma.

Och jag hoppas fortfarande.

Man borde väl inte skriva sånt här på en öppen blogg.

Men jag måste få skriva av mig.

Det hjälper inte att prata av sig.

Mamma är alltid mamma,

jag älskar henne.