Vet inte om det var mest pinsamt för mig eller för henne..
En tjej som jag är lite bekant med kom å handlade av mig igår.
Typ våran konversation:

Hon: hej hur e det?
Jag: jo de e bra.. Hur e de sj?
H: jo de e bra men känner mig så svullen!
J: jaså okey? (undrade vad hon menade med det)
H: ja vi ska ju ha tillökning,min jacka sitter redan tight och ja e bara i 3mån.
J: jahaa va kul
H: jaa
H: (något senare medans hon packar ner..) du & din kille har inte funderat på det eller?
J: (jag blev helt ja jag visste inte vad jag skulle svara. Men beslöt mig för att säga som de e!)
Jo vi har försökt men har lite problem.. Jag har haft några missfall o så..
H: (hon såg halvt förstörd ut) oj nej förlååt det var inte meningen,här står jag o babblar.
J: ja men herregud de kan ju inte du veta,det står ju inte i pannan på mig direkt.. vi håller på att utreda det nu o så.. Så de löser sig nog.
H: (visste nog inte vad hon skulle säga och ja fick massa kunder) önskade lycka till och hoppas att de löser sig!

Jaa.. Vad säger man?
Det är inte lätt för en ovetande.
Men jag kände att de e lika bra jag säger sanningen..
Det är inte en självklarhet att alla blir gravida. Men folk vet inte det,eftersom ingen vågar eller vill prata öppet om att man har det svårt att bli gravid osv..
Känns bra att jag sa som det var.


Jag försöker att inte tänka på det så mycket.. Men hur lätt e det?
Jag/vi vill gärna ha en egen nu.
Helst för längesen!
Ibland tänker jag att det är lika bra att ställa in sig på att vi blir barnlösa..
Men de e inte heller rätt.
Hoppet e det sista som lämnar oss.
Men ibland känns det så.

Pok Susanne