Jobbade igår. Det kändes skit jobbigt. Minsta lilla fick mig att hoppa till. Hjärtat dunkade extra och jag hade yrsel. Det blir inte bättre. Idag har jag sån ångest över att gå ner till jobbet så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Ringde till brottsofferjouren och fick prata med en Hans där. Han tyckte det var förskräckligt att våran chef inte brydde sig mer och tagit upp ett möte. Inte förrens idag grät jag en skvätt. Hans sa att jag skulle ringa ett annat nummer som är för utsatta ungdomar. Där hade dom bara telefonsvar. Jag vill ha tag i någon som kan hjälpa mig Nu! Jag vill verkligen inte gå ner till jobbet idag. Gråten sitter i halsgropen hela tiden. Det var först idag som jag grät, men inte ens det hjälpte. Det känns bara värre och värre. Jag har pratat massor med mamma, mormor och moster. Men det känns inte nå bättre för det. Jag är endå tvungen att gå iväg. Det känns meningslöst att ringa till chefen och säga att jag inte kan jobba. För vi har inte resurser till att vara borta från jobbet. Jag kommer förmodligen endå få ett svar tillbaka att jag måste komma. JAG FÅR PANIIIIK!!


Sitter här nu och väntar på att pappa ska komma. Vi ska handla ramar på Ikea till mina förstoringar. Jag och min älskling ska pryda mina tomma väggar ;D    Hihi.    Igår när Daviiid såg bilden så sa han " kunde du inte photoshopat bilden innan".   äääääsch. Det ska va naturligt :9

Nu ska ja checka bilddagboken en sväng innan pappa kommer..
Puss&kram Susannne<3


Daviiiid, du betyder <3 med dig känner jag mig trygg.